Falska sanningar

På ACA-mötet idag identifierade jag några falska sanningar som jag inte sett förut. Det är jag som är runt 20 som målar upp scenarior där min pojkvän är egoistisk, dryg, elak, nedlåtande och en lögnare. Det är dels de här tankegångarna som gör det så svårt för mig att förstå att han verkligen tycker om mig och som gör mig så förvånad när han visar det. De här bilderna är de försvar som jag fick med mig ur mitt förra förhållande. Där jag utan förvarning fick veta att min pojkvän varit otrogen. Så även när min nuvarande pojkvän väldigt tydligt visar att han tycker mycket om mig så har jag svårt att lita på det. Därför går mitt försvar igång för att skydda mig från besvikelse tror jag och säger att han säkert är annorlunda när han är med andra och att han säkert inte är ärlig med vad han verkligen tycker och tänker. Typiska trust-issues. Och den här falska sanningen som jag skapar skadar mig, jag plågar mig själv med den. Och saken är ju att det kan vara sant. Han kan vara oärlig och falsk och han kan komma att svika mig. Men det verkar inte så om jag försöker se objektivt på det. Och framför allt så hjälper det mig ju inte att tänka ut det i förväg om det nu skulle hända någon gång i framtiden. Om det händer så händer det och jag kan tyvärr inte skydda mig från att bli sårad. jag kan bara lita på att jag kan hantera det och att det kommer bli bra ändå. Tror att en del av det kan vara att jag inte vill känna mig så dum igen. Att jag har gått runt på rosa moln medan han bara spelar. Att andra ska veta sanningen och skratta åt mig som inte förstår hur det egentligen ser ut. Som inte ser igenom bluffen. Så känner jag. Det är nog en ytterligare anledning till att jag har svårt att visa tillgivenhet bland hans kompisar. Att de liksom ska veta nåt som inte jag vet och så håller jag på som om allt är som vanligt. Fan det här är ju bara min gamla pojkvän som snurrar runt igen. Det är ju himla elakt mot mig själv också att måla upp elaka bilder och mata mig själv med. Det är som när jag försöker förutse katastrofer i vardagen som att bussen ska köra i diket eller cykelbromsarna ska sluta fungera i en nedförsbacke. "Vad gör du om det här händer? Hur hanterar du det? Det kan hända. Nu. när som helst. Var beredd!"  Haha, alltid redo.. Suck. men det är samma sak med de här tankarna om min pojkvän som falsk och elak. Och att han skulle förändras och helt plötsligt är allting annorlunda. "Det kommer att skita sig förr eller senare, så var beredd." Det kan ju hända. Men det hjälper mig inte att tänka på det hela tiden. Jag skulle kunna hantera det. Jag skulle överleva. Jag skulle bearbeta och jag skulle gå vidare. Fruktansvärt ont skulle det göra men jag dör inte. Så snälla hjärnan sluta hjälp mig med att vara beredd på sådana saker. jag förstår att du försöker hjälpa mig och skydda men dina metoder fungerar inte. De förstör bara.