Idag har jag varit på yoga. Kände mig allmänt uppstressad och ur balans när jag gick dit och flera gånger under passet valde jag att inte pressa mig själv utan bara låta kroppen och sinnet få komma i samma takt. För det var vad jag behövde idag. Efteråt när vi gjort avslappningen och vi bara satt några andetag och kände in hur det kändes i kroppen sa instruktören att vi skulle observera och acceptera den känsla vi hade oavsett vilken det var. När jag gjorde märkte jag hur det växte upp en känsla av oro och ledsenhet i mig. När jag kom ut därifrån försökte jag att inte analysera varför den kom eller vad det var exakt. Inte intellektualisera utan bara låta känslan vara. Den lilla tjejens känsla av sorg, rädlsa för utanförskap och prestationsångest kom fram och jag lät det bara vara. Försökte inte prata med mig själv för att komma runt det utan bara vara i det. Det är ok att de känslorna finns. De styr mig inte men de finns där.
Det känns överlag som om jag börjar tina på riktigt känslomässigt. Har varit avstängd så länge och början av mitt tillfrisknande handlade mycket om att bearbeta de känslor och händelser som har hänt tidigare, framför allt när jag var liten. De tunga, jobbiga, svarta känslorna var tvungna att få komma fram först. Sen har jag sakta men säkert känt mer och mer, av alla sorters känslor och det här är nog ett fortsatt steg på vägen. Jag är mer närvarande i vardagen och de känslor som alstras under dagen får mer plats att komma fram under tiden istället för att tryckas undan för att släppas fram när det är passande eller själva bubbla upp när de inte går att hålla inne längre. Det här känns som ett mer sunt sätt att hantera mina känslor än hur jag har gjort förut. Det känns bra. Och det känns fint att yogan är en del av mitt tillfrisknande. de principerna som är grunden för yogan är ju väldigt lika de andliga principer som finns i 12-stegsprogrammen.
Ringde min sponsor förut också för att prata lite bara. Bland annat om det här med att försöka låta känslan vara och inte analysera den alltid. Hon sa att det oftast är så att när man är glad och i balans så analyserar man inte det. Då är det lättare att vara i känslan. Sen är det klart att det är skönare att vara glad än att vara arg, ledsen, besviken eller vad det nu kan vara. Men alla känslor som finns är lika "bra" och om jag kan låta även de känslor som jag tycker är jobbiga vara som de är så är det ett stort steg för mig. Givetvis ska jag tänka efter och analysera om en känsla blir väldigt intensiv eller om jag fastnar i den för att komma vidare. Men först när en känsla kommer upp så kan jag låta den vara ett tag för att se vad det är för nåt och säga till mig själv att det är ok. I situationen idag så har jag varit lite låg och trött men jag låter det vara. Allt är val, allt är som det ska. När jag tänker så så slappnar jag av och då lägger jag i alla fall inte på det där extra lagret av känslor som jag ofta gör, när jag blir orolig för att jag är ledsen eller rädd för att jag är orolig eller arg för att jag är arg osv. Försöka låta den primära känslan vara bara och inte lägga nån värdering i den. Det är väldigt lika yogan; att inte lägga nån värdering i hur långt in i en position man kommer utan bara acceptera och vara där och inte pressa för hårt för att vara någon annan stans.
Nu ska jag läsa lite i den fina godhetsboken innan jag somnar.
Tack för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar