Flyttad

Sitter i min nya lägenhet i den nya staden och känner mig lite rastlös... Det har känts ganska lugnt hela dagen. Har varit lite stressad och så men inte så farligt. Det blev inte heller så stort att jag inte fick in allt jag ville ha med mig i bilen och fick packa om och lämna mycket saker. Jag var noga med att få med mig många saker jag tycker om så att jag ska känna mig hemma och trygg här. Jag gör det lättare om jag har fint runt mig och trivs. Och det är nu väldigt mysigt i mitt rum så det är skönt. 

Det var lite jobbigt när min pojkvän åkte. Blir alltid mycket större för mig att skiljas när det är han som åker. Nu var det ju ändå jag som flyttade och ändå känner jag mig övergiven... lite konstigt. Vi har så länge nu umgåtts så mycket så det blir en stor omställning nu när vi under våren kommer ses betydligt mindre. Men det kommer gå bra. Jag är inte orolig för det egentligen. Det är bra för mig att vara ensam också. Men jag kommer sakna honom såklart. 

Anledningen till att jag är orolig är nog dels inför imorgon då vi ska börja med vårt exjobb. Och det är väl inte så konstigt om det är lite spänt heller. 

Jag har tränat idag på att inte tycka att oro och stresskänslan är jobbig och det har gått ganska bra. Om den får finnas där lite så blir den inte lika stor. Och framför allt så förvärrar jag det inte genom att bli orolig för att jag är orolig. Det är jag väldigt bra på annars. Att bli arg för att jag är arg. Ledsen för att jag är ledsen. Orolig för att jag är arg. Ledsen för att jag är orolig. dubbla känslor liksom. Istället för att acceptera grundkänslan och låta den få vara som den är. Det behöver jag träna på mer. Jag gör det ju så mycket värre för mig själv genom att inte acceptera känslan. Så idag har varit ett framsteg.