"... jag orkar inte mer. Om det betyder att alla bollar hamnar på marken så får det väl bli så..."
Idag är jag duktig och ska inte åka på fest ikväll. Det är i en annan stad och jag måste sova över där om jag ska åka. Det är flera där jag verkligen vill träffa men just nu tror jag att jag mår bäst av att somna tidigt i soffan ikväll.
Pratade med min pojkvän idag om det som hände inatt. Han mådde som han förtjänade och bad om ursäkt. Jag berättade att jag kände igen mina känslor från när jag va liten och hur obehagligt det va och hur ont det gjorde. Han bad om ursäkt igen och när jag sa att många inte hade reagerat så starkt som jag gjorde sa han att det ju inte va mitt fel (Sant!). (Och lilla oroliga lämna-mig-inte-för-att-jag-är-trasig fick sin bekräftelse)
Hur jobbigt det än var så är det här ju ändå ett framsteg. Jag stängde inte av hur jag kände utan reagerade, markerade tydligt att jag va upprörd och sov på soffan även om han ville att jag skulle komma och sova i sängen. För nått år sen hade jag tryckt ner mina känslor mer. I framtiden kanske jag inte berörs lika mycket av sådana händelser utan kan se att min pojkvän inte är min pappa och då inte gå in i den rollen jag gjorde som liten.
Skjutsade iväg honom på nya grejer idag. Han va mer än lite sliten, men det går ju inte att stanna hemma. Deras j-la traditioner!... Så nu sitter jag här och vet inte vad jag ska förvänta mig riktigt. Jag är ju maktlös inför vad han gör. Jag vill inte bygga upp skräckscenarion bara för att inte bli besviken och jag vill inte bli just besviken. Men åh, det är väl bättre att bli besviken. Jag har rätt att ställa krav!
Ska försöka släppa det och ta det som det kommer och fokusera på mig själv idag istället.
Så nu ska jag åka en liten sväng och shoppa. Lagom. Sen laga lite god mat och sova middag i gräset kanske. DET ska jag fokusera på istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar