Det finns tydligen fyra olika roller som vuxna barn ofta har tagit på sig för att kunna hantera de förhållanden de växt upp i. först har vi Tapetblomman, som är söt och snäll och aldrig ställer till med något. Sen är det Clownen som försöker ställa saker till rätt genom att skämt och vara rolig. Den tredje är Bråkstaken som hittar på dumheter för att få uppmärksamhet. Och den fjärde är Hjälten, den som bär familjens bördor på sina axlar och tar alldeles för mycket ansvar. Och där är jag. Åtminstone medan vi fortfarande bodde tillsammans alla tre. Jag dog hand om min mamma och jag bråkade med pappa i försök att få honom att sluta dricka.
Jag berättade för min sponsor idag om hur jag som 12-åring sa till min mamma att jag står bakom henne om hon vill skiljas. Att jag stöttar henne och följer med henne. "Men du, sa hon, det är ju sjukt. Det ska inte ju inte du som barn tänka på. Du ska inte ta det ansvaret." Och det är ju så sant.
Vi har varit ute och gått länge idag, jag och min sponsor, i den underbara sommarkvällen och jag mår så bra av det. Hon finns där för mig. Jag har möjligheten att säga vad jag vill till henne. Det som finns därinne som jag inte pratar om. Har alla möjligheter.
Det kommer bli bra detta!
Jag har klippt håret idag också. Jag som alltid har haft långt fint hår har klippt av det rakt precis över axlarna. Och jag är så himla nöjd. Det är ett framsteg för mig själv att inte ha det där långa fina håret som man ska ha, utan ha en lite annorlunda, coolare frisyr istället. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar