stegarbete

Har en längre tid nu väntat på att få igång en steggrupp för att börja arbeta med de 12 stegen för vuxna barn. Tyvärr har det på sistone inte börjat så många nya i vår grupp som har fått in rutinen med möten och är mogna för att börja ett sånt arbete. Så nu har min sponsor erbjudit sig att jobba med mig i stegen på så vis att jag gör uppgifter som jag sedan redovisar och diskuterar med henne. Det känns väldigt bra och jag är angelägen om att komma igång och även mogen för det.

Senare vill jag gärna få till en grupp också för att få fler inputs, men just nu känns det väldigt bra. 

Jag tror att något av det svåraste för mig kommer att vara att ta tid för mig själv i höst när skolan drar igång och allt runt omkring. kommer verkligen få öva mig i att inte förneka att jag har de här problemen och att de är viktigare än det mesta runt omkring. Då är det bra att jag har någon som jag sätter mål och bestämmer uppgifter med för då kommer jag lättare tvinga mig att ta mig tid till det även när mycket annat händer runt omkring. 

Jag vill också lära mig att få in ACA i min vardag så att det inte är bara är något som jag tänker på och lever efter ibland. Har börjat läsa sinnesrobönen för mig själv på morgon eller kväll eller när jag känner mig orolig eller osäker. Det är en början.

Idag har jag också övat mig i att inte stressa med tillfrisknandet och bara läst ett kapitel i arbetsboken och inte hela steg 1 som en del av mig vill. Orden "slowly" och "gradually" angavs som nyckelord och där har jag att öva på, jag som är van att lära mig snabbt och prestera.

Imorn ska jag träffa min sponsor och ta en lång promenad. Samtidigt har min pojkvän en annan sak planerad och jag ska öva mig i att inte stressa hem när jag får veta att han är klar eller tror att han är det. Jag ska istället öva mig i att njuta av den stunden och låta den ta den tid det tar.

Har också tänkt att jag ska lämna adressen till denna blogg till min sponsor så hon kan läsa om mina tankar. Tänker att det kan va ett sätt för mig att obehindrat skriva om mina tankar och känslor utan att behöva sitta ansikte mot ansikte med någon, eftersom jag ibland kan ha svårt att vara helt ärlig då. På så sätt kan jag förmedla känslor och tankar mindre "förfinade" eller "anpassade" tills jag känner mig helt trygg.