Sidor

lördag 27 augusti 2011

"Det blir nog lugnt ikväll."

Det sa min pojkvän precis när han va hemma och vände för att hämta leg och fortsätta festen. Vad betyder det egentligen? Han va väldigt lugn, märkte bara att han va lite påverkad. För mig hade det bästa varit om han hade stannat hemma. Och hellre varit med mig än ute och ha roligt och härja med de andra. Fast jag kan ju se också att jag behöver vara själv och att det ska bli skönt att somna tidigt i soffan. Det är ju inte heller så att jag prioriterar honom när han sitter hemma själv, utan gör andra saker ändå.

Blir tokig på att jag påverkas så mycket av vad han gör och inte gör. Jag tar det väldigt hårt  att bli besviken. När en person säger att de ska göra en sak (eller jag hoppas det/ tolkar in det) och sedan inte gör det. Som nu, jag vet liksom inte vad som är rimligt att förvänta sig och jag blir frustrerad över att jag påverkas så mycket av det. Under dagen har jag ändå lyckats ganska bra med att inte tänka så mycket på när och hur han ska komma hem. Men nu är jag där igen. Ska försöka släppa det. Kanske också ska säga till honom att jag inte vill att han ska ge mig falska förhoppningar, eller vad man ska kalla det, eftersom jag blir så besviken.

Så här reagerar jag alltid när han ska göra något annat än att va med mig. En del av mig tycker att  han borde vilja vara med mig hela tiden, och när han då gör något annat känner jag mig övergiven, där kan vi snacka om sjukt. Jag vill ju inte vara med honom hela tiden utan ha ett eget liv också.

Se och acceptera. Vad jag än känner så är det rätt. Sätta mig själv först och inte få skuldkänslor för det.

Inte få skuldkänslor för att jag uttrycker mina känslor och behov trots att det kan va obekvämt/ovälkommet från den andre. Just nu inte ha skuldkänslor för att jag sa ifrån inatt och imorse.

Som min sponsor sa igår om att sätta gränser att det känns bra efteråt och att man måste öva. Inatt och i morse övade jag och min dag har därför varit bättre än den hade varit om jag inte hade gjort det. Bra där!

små steg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar