Har börjat jobba igen efter semestern. Det kom upp en hel del känslor kopplat till det. Eftersom jag varit så nära mig själv och mina känslor i sommar så blev det så tydligt hur jag inte varit det på jobbet. Hur lätt jag har att gå in i min hjälteroll där. Jag kickar på de små eller stora kriser som kan uppstå och stänger ner mina egna känslor och behov. Det gör mig väldigt trött, förstås. Jag får väldigt mycket bekräftelse när jag gör det eftersom jag presterar bra då och tillför mycket till jobbet. Men jag vill inte vara där. Jag vill inte fokusera på problemen, vill inte göra dem stora för att kunna vara offer för dem och sedan kicka på att lösa dem.
De sista månaderna innan sommarsemestern började jag få en annan inställning till jobbet. Jag släppte en hel del och tog inte på mig lika mycket ansvar. Det var skönt. Jag kunde låta en hel del av kaoset rinna av mig och inte fastna. Jag fick en del skuldkänslor för det och en del av mina kollegor tyckte inte om det. Men jag kände att det var bra för mig.
Nu känner jag mig orolig för att jag ska gå in i det igen. Vi har en del saker planerat under hösten som kommer göra att jag får träna på just det här. Så jag ber om hjälp. En dag i taget. En stund i taget. Det viktigaste först. Jag gör inte mer än jag klarar av och jag duger precis som jag är.
På grund av de här känslorna så tänker jag mycket på vad jag långsiktigt vill med min arbetssituation. Vad vill jag jobba med. I vilket sammanhang. Vilka av mina egenskaper vill jag få utlopp för. Men jag behöver inte bestämma det nu och jag behöver komma på det just nu. När jag är redo kommer det att komma till mig. Och jag har ju reda tagit steg mot det största som jag känner att mitt hjärta längtar efter, yoga. Så jag ska låta den utbildningen få komma och se vad som händer.
Tålamod. Be om vägledning och våga följa den.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar