sjukdomsinsikter

Har varit sjuk i ett par dagar nu. Jobbade lite i förrgår men igår och idag har jag varit för sjuk. Min kropp mår dåligt. Den bekämpar viruset. Det kommer upp massa saker i mig av det här.
En sak är att jag får ny förståelse för min offerroll och hur jag använder den. Den blir väldigt tydligt för mig hur den fungerar och förstör för mig. Det är naturligt att bli ynklig och tycka lite synd om sig själv när man är sjuk. Lilla tjejen i mig är trött och känner sig liten. Det jag inte riktigt gjorde igår var att ha med min inre älskande förälder. Det som hände då var att lilla tjejen kunde agera ut sina känslor genom att manipulera och vara offer. Innerst inne känner jag mig ensam och värdelös. Och vilka strategier har jag använt för att tackla det?
- Mat: Igår åt jag kakor, choklad och avslutade dagen med glass som middag.
- Bekräftelse: postade inlägg på instagram och kollade mobilen ofta för at se om jag fått någon bekräftese på att jag duger. Jag styrde även upp så att jag ska träffa en person på fredag som är en riskperson för mig. Jag får alltid bekräftelse av honom och även om det aldrig hänt något mellan oss så har jag många gånger försökt fylla mit inre hål med den typen av bekräftelse. Det är en liten flirt. Jag skickar små signaler och får kickar av att få dem besvarade och lite spänning. Det var länge sedan jag agerade på det. Istället blir jag helt avfärdande när det går över någon form av gräns i mig. Antingen om de blir för på. Eller om någon märker det. Eller om jag av någon annan anledning blir påmind om vad jag gör.

---

En annan sak som också kommit upp i mig är att jag ser så mycket hur jag har svårt att bara känna att det är ok att vara hemma för att jag är sjuk. Jag är rädd för att någon på jobbet, min chef i synnerhet, inte ska tro mig. Det här har jag känt förut och många gånger tidigare har jag jobbat eller försökt jobba fast jag är sjuk. Det är en sida av det. Samtidigt känner jag faktiskt att det är lite skönt att inte jobba. Vi har en implementation precis den här veckan och jag föredrar faktiskt att ligga hemma med feber än att vara mitt uppe i det. Brukar vara lite kaos och strul i just de situationerna och jag tycker inte om att vara i det. Så nu när jag är sjuk så att jag inte kan vara med och faktiskt tycker att det är skönt så får jag dåligt samvete. Som at jag ljuger för att få slippa. Hmm. Finns det situationer då jag inte bllivit trodd fast det var sant och jag samtidigt tjänade på att det skulle vara sant som jag sa?
Jag kommer att tänka på en situation. Jag skulle leka med en kompis och var kanske 6-10 år. Jag kom hem till dem och de skulle precis äta och frågade om jag hade ätit. Jag sa nej. Maten de skulle äta var hemsk. Jag var väldigt känslig för olika maträtter när jag var liten. Och det var många saker jag inte åt. Så när vi sitter där så kommer jag på att jag ju visst har ätit. Jag förstår inte hur jag kunde ha glömt det. Jag hade dessutom fått något hemma som jag inte tycker om alls. Jag säger det till min kopis mamma som inte tror mig. Hon säger att det är fult att ljuga och att jag ska äta det som serveras. Jag försökte argumentera men insåg att det var lönlöst. Så jag åt. Jag kände vanmakt och frustrerad över att inte bli trodd oc arg över att bli kallad en lögnare. Jag sa aldrig något till mamma eller pappa för jag visste att de aldrig skulle ta upp det med henne.
Finns de några mer sådanna här händelser? Med pappa kanske? Det känns som att det gör det. Jag kan relatera samma känsla av att bli orättvist behandlad och misstrodd till honom. Men har svårt att minnas någon specifik situation. Jag vet att han skammade mig. Att han sa att jag var dum eller saker som "hur tänkte du egentligen" "hur dum får man vara" och lilknande. Shit, det finns något stort här. Även om jag minns ett fåtall gånger bara så är det här något som påverkar mig starkt nu när jag närmar mig det. Det är där min sammankoppling mellan att göra fel och vara fel ligger. Pappa sa inte att jag hade gjort fel utan att jag var fel. Det är därför det är så himla läskigt för mig att göra fel. Det är därför jag blir så rädd när jag uppfattar att min sponsor tycker att jag gjort fel. Det blir super läskigt. Det är därför det var värre för mig att jag hade ljugit om mina tankar om mitt förhållande än att vi faktiskt hade problem.


tänk vad bra det kan vara att vara sjuk ibland
tack