Knarkar självförakt och kontroll

Jag har sett det beskrivet någonstans och har hört andra prata om det. Att vi vuxna barn ofta knarkar på känslor, dåliga känslor. Jag insåg idag att jag har knarkat på mitt självförakt. Det som föddes i den stunden som jag skrivit mycket om på sistonne. När jag drog slutsatsen att jag inte är älskvärd kunde jag vända min ångest, rädsla, oro, och allt jag kände som det inte fanns plats för mot Sedan har jag gått dit när min ångest varit för stor, och jag har fått kortsiktig lättnad.
Finns det fler känslor jag har knarkat på?
Bekräftelse utifrån givetvis. Men där är jag beroende av andra människor. Finns det någon känsla som jag kan skapa själv som jag har knarkat?
Offerrollen garanterat, Den sitter ihop med självföraktet. "Jag är dålig och värdelös. Ingenting kommer någonsin att bli bra för mig. Jag gör aldrig något rätt. Varför måste jag göra si eller så. varför måste jag känna sådär. Om jag bara kunde vara lite bättre. Bla bla bla" Detta är mitt självförakt. Det är en så integrerad del av min person att jag har svårt att se det helt. Men här är det. OCH, det är något jag har knarkat. Det har gett mig kortsiktig känslomässig lättnad.
Det andra jag knarkat är kontroll. Haha! Eller försökt i alla fall. Om jag kontrollerar mig själv genom att planera och tänka ut saker i huvudet så får jag lite lättnad från oro för att jag skapar illusioen att jag kan skydda mig från smärta. Ett exempel är att jag flera veckor eller månder i förväg kan tänka ut vad jag ska ha på mig i situationer som framkallar rädsla. Jag vill ha en plan där jag kan skydda mig själv genom att tänka ut och planera så att jag inet ska behöva ta i rädslan och ångesten som det skapar att tänka på situationen jag ska vara i.
Det här gör jag också på mötena när jag ska tänka ut vad jag ska dela om i förväg. Jag känner mig orolig och vill inte bli övergiven så jag vill säga något "bra". ("Bra" kan avra olika säker och har varit olika saker genom mitt tllfrisknande, men på något sätt så är det det jag tror att andra vill höra, att jag delar för deras skull)

Hmm, coolt! Det här är mina två känslomässiga droger. När jag upplever obehag, ångest, oro, stress så går jag till någon av dessa. Antingen slår jag på mig själv för att jag är dålig eller så försöker jag kontrollera mig själv.

Gud, vad bra att jag kan se det här! Och att jag verkligen ser att det är en drog.

Oj, det här är bra grejer, det känner jag. Tack för att jag ser det. Jag är helt, helt maktlös för det här.
Jag tror att gud kan hjälpa mig att återfå förståndet.

tack