steg 1 kapitulation

Efter ytterligare lite känslomässig berg-och-dal-bana tror jag at jag hittade min maktlöshet. Jag är ju faktiskt maktlös över vem jag skulle råka bli kär i. Jag kan inte påverka det. Om det nu skulle vara en kille eller en tjej. Jag kan inte styra det. Men jag vill leva tillsammans med någon, jag vill ha familj så det jag kan göra är att vara öppen. Det är det jag kan påverka. Sen är jag faktiskt helt maktlös över hur det blir. Jag kanske aldrig hittar någon alls utan slutar med 13 katter eller insiminerar mig för att få barn. Vem vet...

Insåg att jag försökte täka ut och kontrollera vad som skulle hända. Att det blev så viktigt att jag gillar killar också för då lever drömmen och bilden jag skapat. Men om jag släpper tanken på killar eller tjejer och tänker person istället så är det ju faktiskt så att jag inte kan bestämma vem det är jag ska bli kär i. Det jag kan göra är att blockera mig så att jag inte får känslor för vissa. Men det vill jag ju inte. Det skulle förutom tjejer även kunna vara en kille som är kortare än mig eller som har någon form av handikapp eller som på något annat sätt inte är som jag har tänkt mig, Jag vill vara öppen för kärleken för jag vill uppleva den. Jag vill ha familj. 

Andas. Herregud, vilken omgång. Jag är helt slut. 

Det här behöver jag dela om. Bästa receptet för skammen är att prata. Ringde min sponsor nyss men hon svarade inte. Ska prova igen lite senare och prova ringa nån annan sålänge. 

Men ja, jag är maktlös inför det här. Jag kan inte påverka vem jag skulle bli kär i. Gud, hjälp mig att acceptera det. På riktigt. Ordentligt. För det är förbannat jobbigt att kämpa emot det som jag gjort hittills.

Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan 

och Förstånd att inse skillnaden.

tack