Anhörigvecka - på väg

Nu sitter jag på bussen. Är betydligt mer nervös än jag trodde jag skulle vara. Var väldigt lugn ända tills jag gick hemifrån men sen blev jag supernervig att jag inte skulle gå på rätt buss, att min klocka gick fel, att mitt busskort inte skulle funka och gud vet vad... Andas. Inte konstigt att jag är nervös egentligen, vet ju inte vad som ska hända eller vilka som kommer vara där eller vad jag komma känna och tänka. Så ja, andas. Det löser sig. Det kommer bli bra. Jag är med dig.
Lämna över.