Det har varit tungt idag. Tyngre än jag trodde faktiskt. Fick upp mycket sorg när vi hade föreläsning om konsekvenser för familjen och barnen, det var som att trycka på en knapp och massa sorg kom upp igen. Jag kände ett väldigt motstånd mot att låta det komma ut, försökte kväva den och hålla inne. Dels för att jag kände mig lite otrygg i gruppen och också för att jag kände lite att jag inte orkade gråta mer, jag blev rädd för att det skulle bli som det var i höstas igen och kände att att jag orkar inte mer. Sen tror jag också att det var en del besvikelse och förnekelse i det, att jag tror att jag för att jag kommit en bit är klar med sorgen. Ödmjukhet kan vi öva på. Och att släppa taget och inte försöka kontrollera min känslor och försöka känna det jag vill känna istället för att bara slappna av och låta det som behöver komma ut göra det. Jag har ju faktiskt ingen aning om hur mycket och vad som finns där och vill komma fram. Det enda jag vet är att jag måste få ut det för jag vill ju komma vidare jag vill ju må bättre. Genom att släppa fram det säger jag ju också till mig själv att det är ok att gråta igen och igen och igen och att det är bara jag själv som känner när jag har sörjt klart för den stunden. Då bekräftar jag mig själv och tillåter den lilla flickan att få plats och utrymme att känna det hon inte fått eller kunnat känna förut. Jag vill stå på hennes sida nu och det här är ett sätt på vilket jag kan göra det.
Ringde min sponsor nyss också, väldigt skönt att prata med henne och bara av att höra hennes röst så blir jag lugnare. Vad jag än känner så är det ok. Allt är väl. Allt är som det ska.
Nu ska jag gå och sätta mig här i kapellet och andas en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar