Just nu känns det helt ok. Det händer mycket positivt runt omkring mig. Vi är på gång att starta en steggrupp och jag har påbörjat något som förhoppningsvis blir en fin relation med en sponsor. Härligt! Och lite läskigt förstås... Mycket för att jag vet att jag kommer vara väldigt upptagen i höst och jag är rädd för att gräva djupt och må dåligt så jag inte kan klara av resten av livet och de planer och åtaganden jag har..
Men egentligen kan jag ju istället tänka att jag tar det tunga för att klara av resten av livet! Det är bättre att tänka så, för det är ju det som det handlar om i grunden! Bra där!
Samtalet med min pojkvän gick bra också. Vi körde fast lite när jag tog upp djupet och känslorna, och det va lite jobbigt. För han har aldrig pratat på det sättet om sina känslor, han har aldrig behövt för som han sa att "han nog aldrig har mått dåligt". Och det jag tänkte va bara "vilken värld är du ifrån?". För det är i min värld så svårt att förstå hur det måste va... Men i alla fall, vi måste öva på det och jag måste ta ansvar och initiativ för jag behöver den biten. (Bra där!)
Förutom detta så berättade jag lite om min barndom, ett av de värre minnen jag har faktiskt. Och det va som väntat väldigt jobbigt, men jag känner att det va skönt också. Både att få sätta ord på det och att dela det med honom. Gäller att fortsätta med detta, och att göra det på ett sunt sätt.
Jag överlevde. Nu ska jag bara börja leva också. Kom ihåg: Leva lite mer för varje dag som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar