De senaste månaderna har jag drömt väldigt mycket mardrömmar. Jag tror att det är mer än det varit tidigare. Omständigheterna är alltid olika men grunden är densamma. En man som vill skada mig och jag är fruktansvärt rädd och ensam. Mannen har alltid väldigt stor makt och jag är den enda som vet att han är ute efter mig, i drömmen försöker jag gömma mig, rymma och få hjälp av någon. Men det är sällan någon tror på mig så jag springer omkring och är förtvivlad, desperat och i högsta grad livrädd. Och de här känslorna känns ju som alltid helt och hållet äkta och väldigt starka.
Det är ju lätt att se den lilla flickan som mår dåligt och framför allt är väldigt rädd och känner sig ensam och utelämnad, övergiven av omgivningen/samhället.
Det är väldigt att jobbigt att ha drömmarna för de känns så äkta och smärtan är sann, men jag ser det ändå som att min hjärna har börjat bearbeta vad som hänt mig. Och det är ju positivt. Ut med det bara som en kvinna på mina möten brukar säga. Tillfrisknande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar