Jobb hela veckan som gäller nu. Jag får påminna mig om att ta det lugnt så jag hinner tänka också och inte bara springer på i ekorrhjulet.
På onsdag ska min förhoppningsvis blivande sponsor komma hem till mig och fika lite och prata. Jag är både nervös och väldigt förväntans full. Det är ju första gången någon i ACA-bubblan kommer in i mitt övriga liv och det känns både bra och spännande samtidigt som det såklart är förknippat med en del rädslor. Jag har liksom den där obehagliga känslan av att jag i resten av mitt liv bara springer runt och låtsas och att allt är fejk och inte verkligt. Om jag nu då försöker förena dessa två delar med varandra så kan jag inte göra så länge och jag måste börja lyssna på de där andra rösterna också och kan inte bara fortsätta att "va som alla andra" och göra mig till och glida med... Det kanske låter konstigt och abstrakt men jag kan inte riktigt förklara det bättre, och det är väldigt skrämmande.
Ska klappa på mig själv lite också för igår va jag duktig och tog upp en grej med min pojkvän. Den va inte är så stor men bara ett steg mot att få igång det där snacket och att jag ska våga ställa krav och överhuvudtaget säga vad jag tycker.
Det är dom små stegen som ska ta mig dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar