Idag och igår har inte varit några bra dagar. Jag har börjat läsa i den stora röda boken och det rör upp saker som jag inte sett förut och som jag inte riktigt vill inse. Till att börja med kom jag på att min pojkvän delar en del egenskaper med min pappa. Det känns stort! Och inte bra! Ett av karaktärsdragen för vuxna barn är ju att "man blir tillsammans med en partner som är som ens föräldrar för att uppfylla ens sjuka vilja att återuppleva smärtan från barndomen". Jag har fram tills nu tänkt att just detta drag inte stämmer in på mig och varit glad att man inte behövt kryssa för alla de där karaktärsdragen på listan.
Det är ett par drag som min pojkvän(R) delar med min far.
R har svårt att prata om sina känslor och visar istället vad han känner genom att vara gullig, retas eller som nu på sistone då jag fått ett par spontanpresenter, vilket ju är jättegulligt. Han har inte svårt att visa att han tycker om mig genom att pussa på mig eller säga att han älskar mig, men det är aldrig några djupare känslor han beskriver. Min pappa är på nåt sätt likadan (fast såklart mycket värre) för den relation vi har idag är allt annat än djup och han visar att han älskar mig genom att ge mig saker eller pengar. R har svårt att uttrycka sina känslor och det gör relationen lite omogen och platt om ni förstår vad jag menar..
Vad betyder då det här?
När det först kom upp i mitt huvud fick jag panik. Ångest. Jag kan inte sätta fingret på riktigt varför men som att allt är en lögn och att jag börjar inse det nu. Låter sjukt kanske men iaf... nu när jag sätter ord på det här så känns det inte lika stort. Jag ser att de dragen de delar är sådana som de flesta killar har och något som vi nog kan jobba på. Eller snarare nåt som vi måste jobba på om det ska fungera och bli på riktigt. Men det är en annan sak. Oj, vad jag svamlar... det jag vill säga är nog att jag blev väldigt rädd för att inse att allt är en lögn, att mitt liv är en lögn, att jag byggt upp en fasad och att jag inte lever på riktigt. Men när jag sedan tänker på glada stunder och hur jag mår med honom och med andra av mina vänner så inser jag att det inte är sant fullt ut. Det är inte svart eller vitt och jag måste lära mig att det finns en stor gråzon där emellan där sanning ofta ligger. Jag har mycket att jobba på men allt är inte svart. Jag måste prata med R och förklara hur jag känner och vad jag tänker. Han måste få chansen. Chansen att finnas där, chansen att va med på den här resan jag ska göra och inte bli utestängd.
Så det samtalet ska jag ladda för. ACA-möte imorn och sen ska vi ses på måndag och då för det bli ett ordentligt snack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar