Efter den krasch jag hade i torsdags kväll som gjort att jag de senaste dagarna varit mer eller mindre paralyserad och haft värsta ångesten. Ikväll fick jag ett mess av en kompis som undrade om jag ville komma över och hänga lite med henne och en kompis innan de skulle gå ut. På reflex tackade jag vänligt nej. Men efter lite pepp och gick dit iaf.Och det va ganska trevligt faktiskt :)
Men på något sätt sitter jag under tiden och undrar om det här är på riktigt? Om detta är en lögn? Vad är på riktigt? Hur tänker andra människor när de umgås med folk? Hur mår man när det är bra?
Jag tror jag tänker lite för mycket nu. Den här boken jag började läsa i är kanske inte menad att klara av på egen hand. Man måste inse att man får ta det i portioner. Att detta tar tid och fokusera på att jag kommit långt redan och peppa att jag har börjat den här resan. Jag är fan duktig som gör detta trots att det bevisligen är riktigt jobbigt.
Det jag måste komma ihåg är att saker inte är svarta eller vita heller. Det är inte så att det antingen är en lögn eller inte. Det kan vara delvis lögn och delvis ärligt. Att allt i mitt liv inte behöver va fel bara för att jag märker att en del är det. Tålamod och realism!
Gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar