Imorn har jag bestämt mig för att ta ett riktigt snack med min pojkvän. Först och främst för att ta upp en del saker som vi behöver jobba på för att våra relation ska bli bra och för att jag ska kunna tror på den på sikt. Det handlar om att han behöver öppna sina känslor för mig... Vi behöver den där djupare kontakten som man får när man känner varandra på riktigt. Detta är ett måste..
Dessutom har jag tänkt att jag ska öppna mig också. Berätta mer om hur jag mår och vad som hänt mig och vad som ligger framför mig. Tänkte också berätta ett av de jobbigare minnen som jag har från barndomen. Det kommer bli svårt men jag ska göra det. Och jag ska göra det på riktigt. Jag ska säga att jag är rädd för att göra det för att jag inte vill visa mig sårbar och för att jag skäms för min pappa. Men jag ska göra det. Det va inte mitt fel det som hände. Och han kommer inte döma mig för det..
Den får det bära eller brista. Det här är jag och vill han va med mig så måste han kunna ta de här bitarna med! Men fan vad det är läskigt! Ska be om hjälp att klara det. Be om hjälp att inte fega ur och va gullig. Be om hjälp att förklara på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar