in i väggen

När jag inte tränar och har så mycket att göra som jag har nu som har jag svårt att sova. när jag sover dåligt blir jag trött och har svårare att vara i balans, hantera stressen och när saker inte blir som jag tänkt mig. idag hade jag planerat att äntligen gå och träna ordentligt och något som jag tycker är roligt efter skolan. Istället hade det blivit något missförstånd så att jag fick stanna kvar och jobba extra i två timmar. Jag blir typ helt förstörd, för det är så viktigt för mig att träna och det var längesen nu och jag var redan väldigt trött och då när jag behöver stanna blir det jättestort och sjukt jobbigt. 

Nu är jag hemma och har i alla fall tagit en långpromenad så att jag fått lite rörelse. Ska typ gå och lägga mig nu direkt. har en tidig morgon imorn. Som tur är har jag inget bokat på em imorn så jag kan vara hemma bara. Behöver väl plugga men är skönare när man kan vara hemma och lägga upp det som man vill. 

Känner mig väldigt liten och vill att någon ska komma hit och klappa på mig, ta hand om mig. En vän skrev precis att vuxna jag kanske kan klappa på lilla mig. Det är ju så jag försöker göra nu för tiden. Men just nu känner jag bara att jag vill inte. Jag vill inte ta ansvar. jag vill att någon annan ska komma hit och ta ansvar åt mig. Säga att allt blir bra. Att det löser sig med stressen i skolan. Att jag kommer sova bra inatt. Att det kommer gå bra på intervjun imorn. Helst vill jag att det ska vara min pojkvän eller min mamma tror jag... Suck. 

Kanske ska prova att prata lite med min högra kraft. Lämna över. Be om hjälp. 

Kan ju faktiskt ringa mamma också och vara lite liten. Det får man göra. Det är ok att inte vara ok jämt. Att erkänna att man är trött, att man gör fel. Att man behöver hjälp.