Idag efter mitt ACA-möte hade jag sällskap en bit tillsammans med några av de andra. Då såg jag ett gäng komma cyklande mot oss, 4-5 stycken med systemetpåsar på styret, glatt pratande. Blev stel direkt för jag tänkte att det kunde vara min pojkvän och några av hans kompisar. Han bor i närheten och det är fullt rimligt. Blev väldigt orolig och spände mig. Vad var jag rädd för?
Att han skulle vara dum?
Att han skulle vara full?
Att han inte skulle våga stå för mig med sina vänner?
Att han skulle döma mig på grund av de som jag pratade med?
Att hans vänner skulle döma mig av samma anledning?
Att han inte skulle bry sig om mig?
Vet inte riktigt.. Alltihop det kanske?...
Eller är det att jag gör "fel"? Att inte jag också ska på festen ikväll. Att jag faller utanför ramen och har en tråkig kväll med möte och sen ensam hemma. Att jag hade gjort mer "rätt", typ varit på g och hittat på nåt åtminstone. Ja, det kanske är det. Min stora vilja att vara till lags och göra det jag tror han vill att jag ska göra. Göra det jag tror att jag ska göra för att hans ska tycka om mig, älska mig. Lämna mig inte. Ja, så är det nog mest av allt. Och sedan lite av allt det ovan.
Men om jag ska tänka rationellt så tror jag han skulle vilja att jag gör det jag vill och mår bra av. Leva för mig egen skull. Och det försöker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar