Sidor

måndag 24 september 2012

Klappa på mig själv

Lilla du vad är det som är mest jobbigt?
-Att jag faller tillbaka. Att jag misslyckas när jag inte hela tiden mår bättre
Tvivlar du på att det kommer bli bättre och bra?
-Ja...
Kan jag göra nåt för att hjälpa dig få tillbaka den tron?
-Du kan klappa på mig. jag vill bara få vara liten. Inte behöva vara stor.
Vet att du inte fått så mycket plats till det de senaste veckorna. jag är ledsen för det. Men du får vara liten nu. jag finns här. Jag förstår att det är jobbigt...
-Jag vill att mamma ska vara här. Saknar trygghet och att känna att jag duger. jag är arg och irriterad och förvirrad och trött. Är arg på världen. På min förra pojkvän. På mamma. På pappa. På min sponsor. Och på mig själv.
Skriker i kudden ur mig så mycket jag kan. Blir så trött. Och det räcker inte riktigt. Behöver slå och sparka och skrika egentligen, men har inte plats för det just nu. Har inte ork att gå ut och vill inte, vågar inte låta för mycket.

Det är ok. Jag finns här. jag förstår dig. Vad du än känner så är det rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar