Senaste veckan har det gått i ett. Är lite engagerad i mottagningen av de nya studenterna så har jobbat en del. Det har varit aktiviteter flera kvällar och dessutom har både jag och min pojkvän fyllt år. Ikväll har jag därför sagt ifrån mig galejet ikväll och tar lite tid för att umgås bara med mig. Det har ändå gått bra och jag har inte blivit så stressad och oroligt, trots att jag har tummat lite på sömn och rutiner. Men nu när jag känner att det börjar komma trötthet ikapp så får jag lyssna på kroppen och inte bara springa på tills det tar stopp som jag brukar. Jag har haft mycket socialt och det väntar mer nästa vecka, så nu behöver jag komma ifatt med mig själv lite.
Känner mig ändå ganska nöjd över att det har gått bra den här veckan, i den mening att jag lyckas hålla vissa beteenden på avstånd och kunnat var lugn i mig själv. Det är oerhört skönt, det händer saker där under, jag märker att jag får lättare och lättare att hålla kvar i mig själv även i sammanhang där jag vet att jag kan ha svårt för det.
Till exempel i måndags var jag väldigt trött och hade haft lite utbildning på skolan, min pojkvän var i stan och jag kunde prioritera att ta en tupplur istället för att följa med och fika hos en kompis till honom (den tjej som jag har en del svartsjuka mot), och det är ett bra steg åt rätt håll. Jag vill gärna vara med honom, ha koll på honom och vad han gör, få bekräftelse och bara vara med så jag lär känna dem och vet vad som händer. (Kontroll!) Men i den stunden kände jag verkligen att det jag behövde var att sova en stund. Hade jag åkt dit och varit trött så hade det inte blivit bra. När jag inte är i balans har jag lärt mig att jag behöver prata med mig själv, vila, be om hjälp. Jag behöver inte springa på och försöka kontrollera och vara till lags och låtsas. Det hjälper mig inte. Det hjälper aldrig. Så det var en liten seger. Vi umgicks sen på kvällen, min pojkvän och jag, och det var väldigt trevligt.
Ett annat tillfälle var i torsdags när jag fyllde år, då jag hade styrt upp att vi skulle gå ut och käka ett gäng. Det var väldigt trevligt och jag kunde vara avslappnad och pratade med mig själv så jag inte behövde gå igång och snurra så mkt i huvudet. Det hjälpte. Vi hade en jättetrevlig kväll och jag tyckte det var väldigt kul att min pojkvän var med och hängde med mina kompisar. Så var det aldrig med min förra pojkvän.
Jag hade en grej med min pojkvän också som jag lyckades hantera ganska bra. Jag gick fram och kramade på honom och fick inget tillbaka. Och det där har jag svårt för, ta ett initiativ, visa att jag tycker om dig och sedan inte så respons på det. Det ska tilläggas att vi var tillsammans med hans rumskompis och de var precis klara med att flytta massa saker så han var ganska varm och svettig.
Jag reagerade inte i stunden. Men efteråt kom det upp en kokande ilska och när jag tog upp den när vi var ensamma så mindes han inte tillfället alls. Jag hade eldat upp mig massor, men det är svårt att bråka med nån som inte kommer ihåg det. Jag vet inte vad jag tänker om det riktigt. Antingen var han bara varm och svettig och vill inte kramas, eller så stod han helt i sin egen värld för de diskuterade hur de skulle möblera, eller så ljuger han när han säger att han inte mins. Jag väljer att tro att det var en kombination av de två första. Vårt snack slutade i alla fall med att vi båda var väldigt trötta och att han kramade och pussade massa på mig för att jag skulle känna att det är ok för mig att ta sådana initiativ.
Jag är också nöjd med mitt sätt att hantera alkohol den här veckan, har varit på tre fester och inte druckit speciellt mycket. har blivit lite full en av kvällarna men absolut på en lagom nivå. Har kunnat vara lugn med att inte dricka när andra gör det. Inte haft behov av att visa mig häftig eller få bekräftelse och vara till lags genom att göra som de andra. Igår var jag med ut efter middagen och det gick också bra. Jag var bara lite lagom berusad och hade väldigt kul, dansade massor och som jag själv ville. Försökte inte bara härma andra och dansa sexigt för att få bekräftelse. Det kändes också ok att vara ute när de flesta var min pojkväns kompisar, jag kan tycka det är jobbigt ibland för att jag känner att jag är i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar