ringa pappa?

Som sagt ringde pappa för ett par dagar sedan och jag funderar på vad jag vill göra. Vill jag ses? Vill jag att han ska ringa? Vill jag be att han följer med till min terapeut? Vad mår jag bäst av egentligen? Vad är "rätt"? Vad är rätt för mig?
Jag är sjukt trött. Har varit i flera dagar nu. Typ sedan han ringde. Det ligger där och gnager och min hjärna kämpar hela tiden för att komma på hur jag vill göra. Inte konstigt att jag är trött...

Om jag tänker mig att vi ska ses då, hur känns det?
Spänt. Lite oroligt. Jag måste vara tydlig med att det är på test.
Jag vill att han ska förstå att vi inte bara kan fortsätta där vi slutade. Vi måste börja om. Ta det försiktigt. För jag vill försöka. Jag vill så gärna att han ska finnas i mitt liv på nåt sätt.
Säga att vi kan ses nåt närmaste tiden för att fira att jag fyller. Sedan ska jag prata med min terapeut nästa gång om att be honom följa med dit.

Jag saknar min pappa. Jag vill ha honom med. Det är så mycket jag gått miste om och kan jag göra nåt nu för att det ska kunna bli några bättre år så vill jag det.

Eller är det här bara sorg efter det som varit? Att jag vill att han nu ska gottgöra för det. Är det nu jag behöver honom? Eller var det då jag gjorde det?
Jävla bajssjukdom det är, alkoholism! Så mycket elände och lidande i ett liv. Så mycket lidande och sorg för dem runt omkring.

Ring inte till mig när du är full pappa.
Manipulera inte med att du inte kommer leva så länge till.
Lägg inte skuld och ansvar på mig för hur du mår.
Jag vill att min pappa ska vara en del av mitt liv.
Jag vill att mina barn ska få ha en bra morfar.

Om det sedan inte går så går det ju inte. Då har jag i alla fall försökt. Då ber jag om styrka och mod att säga nej. Ta avstånd. Jag kan inte påverka hur han reagerar. Jag kan bara påverka vad jag säger och gör.
Tillit. Jag kommer klara det. Och det kommer bli bra och jag kommer må bra, oavsett vad pappa gör. Men jag ber för att han ska förstå, tillräckligt mycket i alla fall. Att han ska visa ödmjukhet och ansvar.