Inatt drömde jag att jag träffade en kille som jag kände det så himla mycket bättre med en med min pojkvän. Vaknade med en väldigt obehaglig känsla och förvirring. Jag har ju haft funderingar på vårt förhållande till och från, men nu på senaste har det känts väldigt bra och mysigt. Men den känslan jag fick i drömmen var att jag nöjer mig med något som inte är tillräckligt bra egentligen. Och det har jag ju också haft i huvudet ibland.
Min reaktion är att jag blev rädd. Vet inte riktigt för vad egentligen.
För att göra slut?
För att vara ensam?
För att göra fel och ångra mig?
För att såra honom?
För att jag inte är van att lyssna på mina behov och känslor?
För att det är ovant att säga att jag är värd mer?
För att ta konflikten?
jag vet inte riktigt... Men jag försöker att inte trycka ner känslan. Säga att den är ok. Det är ok att ifrågasätta hur det är och vad jag än känner så är det ok. Jag behöver inte reagera på den nu direkt utan bara acceptera att den finns där och ta med mig den och känna hur det utvecklar sig.
Det är ok.
Jag förstår att du tycker att det är läskigt att få upp de här känslorna.
Den reaktionen är också ok. men vi behöver inte göra den. Det är inte farligt. Om du skulle känna så är det inte farligt. Det löser sig ändå. Det blir bra ändå. Även om du kanske blir ensam ett tag. Även om han blir arg eller ledsen. Även om det skulle göra ont.
Får upp en blid av min lilla tjej som när jag börjar tänka på det förtvivlat skriker: Nej! Nej! Jag måste vara med honom! Jag mår bra av att vara med honom! jag vill inte! jag vill inte vara ensam. Jag behöver honom. Jag vill inte vara dum mot honom. Tänk om jag gör fel?
Acceptera det också. Andas. Och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar