Har haft en bra dag. Tagit lite ledigt från skolan. Yogat. Varit på ACA-möte. Sedan haft mysig kvalitetstid med mig själv, ätit god mat, tänt ljus och kollat på film. Så kommer tankar på min pojkvän upp. Jag skickar ett mess som är jag om något som jag blev glad av. En sån där liten sak som jag kan bli glad av. Han fattar inte. Han kanske inte måste det heller i och för sig... Sedan säger han att de ska gå ut ikväll. Det hade jag nog redan räknat ut. "Räknat ut".. alltså suck på mig... Som att han inte får göra det? Men i min värld, i mitt huvud är det som att jag bli övergiven då. Ibland i alla fall. Jättekonstigt att jag har en väldigt skön kväll ensam, sedan vill ha lite distansgull och när jag inte får vad jag vill så blir det jättestort att han ska gå ut. Konstigt min hjärna fungerar. Och egentligen kanske jag bara reagerar på det istället för att känna det jag gjorde först när han inte gav det jag hoppades att han skulle. Att han inte är den jag vill att han ska vara...
En del av min stolthet säger att han ju kunde ha frågat om jag ville följa med. Men jag vill ju inte ens gå ut. Jag ska upp tidigt imorn och är inte ett dugg sugen på att gå ut. Men jag vill ju att han ska fråga. I och för sig kanske han vet att jag ska åka tidigt, kommer inte ihåg om jag har sagt det.
Delade om det på mötet idag. Att jag alltid har varit ganska mycket själv, men att jag förut sett det som ett misslyckande, att jag hellre hade gjort nåt och att jag hade få vänner. Och att jag nuförtiden tycker det är trevligt att ha en kväll för mig själv och bara vara och pyssla om mig själv lite. Trivs med det och mår bra av det. Ända tills jag börjar tänka på vad han gör eller några andra. Men mest han. Om han inte heller gör nåt speciellt känns det helt ok, men om han ska gå ut eller göra nåt annat där jag inte har koll blir det jobbigare. Dels ligger att han vill festa och gnager som med pappa, men dessutom rädslan för att han ska göra nåt med någon när han är full.
En del av att jag inte litar på honom är att pappa aldrig gick att lita på när han var full, då bröt han sina löften eller gav nya som han sedan inte kunde hålla. En till del är det som min förra pojkvän gjorde mot mig. han var otrogen och festade mycket med nya vänner på slutet och jag förknippar just festandet som ett tecken på att han ville bort från mig. Ytterligare en del är att jag själv ibland gjort saker när jag varit full och sökt bekräftelse som jag ångrat och som jag inte tycker är ok beteende när man har ett förhållande.
Hjälp mig. Jag har så svårt att lita på honom. På någon. Det är mitt skydd. jag vet men det gör mig inget gott nu. Oavsett vad som händer och hur det blir vill jag kunna känna tillit, till dig, mig själv, och honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar