Både igår inför samtalet med pappa och idag har jag känt mig i obalans. Extra sårbar på nåt sätt. Är trött i allmänhet och destruktiva tankar kommer upp. Jag åkte inte till min pojkvän och även om jag vet att det är mitt val tycker jag synd om mig själv för att jag mår dåligt och har behov av att vara själv. Sen frågar han om jag vill att han ska komma senare eller om jag vill vara själv. Han säger alltså att om jag vill så vill han vara med mig, även när jag är låg. Det är så mycket i mitt huvud. Jag vet dock inte om jag vill att han ska komma. Jag sa att jag skulle äta först och skriva av mig så kunde vi bestämma sen. Ska våga säga att jag vill vara själv om det är det jag vill också.
Nu när jag har fått äta lite och lugnat ner mig känns det helt annorlunda. Jag tycker det är lite sjukt hur jag kan bli så väldigt påverkad av om jag är hungrig. Men bra att jag har lärt mig att jag funkar så så att jag inte gör impulsiva dumma saker eller gräver ner mig när jag egentligen behöver mat.
Kommer ihåg att min förra pojkvän ofta påpekade just det för mig, att jag blev väldigt kinkig när jag var hungrig och att det var lite barnsligt. Det kanske det är också, jag vet inte, men jag har alltid varit så. Svårt att ta beslut och tanka konstruktivt när jag är väldigt hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar