Idag har jag varit på Eleonora-gruppens tisdagsföreläsning, den handlade om vilka konsekvenser det får för de som är anhöriga till en alkoholist. På 2 timmar lyckades hon täcka själva grunden till hela den problematik man sitter i, otroligt mäktigt, givande, jobbigt och sorgligt. jag kan nästan inte beskriva det. När en främmande människa står och beskriver precis hur det var hemma hos mig, vilka roller man tagit på sig, vilka känslor man har och vad man tänker om sig själv. Det är både skrämmande och en stor, stor lättnad. Man är inte ensam. Det är inte konstigt att det blir så. Det var inte mitt fel.
Förutom att föreläsningen i sig va väldigt givande så fanns det en annan dimension också eftersom mamma va där. Jag ser ju så tydligt att hon också har de karaktärsdrag och problem jag har och säkert mår dåligt inombords. Så jag blev väldigt glad av att höra att hon själv säger att hon har stängt av och vill gå även nästa vecka. Såg också i hennes ögon att hon börjat förstå en del av hur det varit för mig som va barn. Det är väldigt skönt för mig men samtidigt jobbigt eftersom det ju är jobbigt för henne om hon tar skuld för att jag farit illa.
Men ja, jag tror det här kan vara början på en ny dimension i vår relation. Spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar