När det närmade sig jul va jag lite tvådelad ang detta, jag vill ju så gärna att han ska tänka på mig, men samtidigt vill jag inte att han ska tro att han kan köpa mig.
Jag kollade mitt konto ganska ofta för att se om han satt in något, och nån dag före julafton fanns där en insättning "Från pappa". Det var säkert det han ville säga eller kommentera när han ringde ett par dagar tidigare också. Jag undrar hur han ser på hela den här grejen och att jag har tagit avstånd och berättat att jag mår dåligt.... Det känns ändå skönt att han satt in pengar men inte ringt mer för det säger ju att han finns kvar där och accepterar mitt beslut. Jag vill skriva att det betyder att han älskar mig men det är nog inte en riktig slutsats...
Jag känner mig fortfarande inte redo att prata med honom igen. Inte klar över vad jag vill säga. Inte stark nog att stå kvar på min sida. Är däremot klar över att om vi ska ha någon relation så måste vi prata om det som hänt på ett vuxet sätt. Jag måste få beskriva vad jag tänker och känner och vad jag behöver av honom. Jag tror det jag skulle önska är bekräftelse på att han förstår vad han gjort mot mig, en ånger och en vilja att gottgöra och bli förlåten. Det är jag värd. Men jag vågar inte ens tänka på att hoppas att det ska bli verklighet. Fy, bara jag skriver denna önskan fylls jag med skuld för jag vet ju hur ont det kommer göra i honom att förstå hur illa han gjort mig. Men den skulden är inte min. Den är hans. Och jag tänker inte bära den längre. Det var inte mitt fel.
Jag har tagit ansvaret för hans handlingar länge nog nu. Det är dags att han gör det. Och jag ber till gud att han kan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar