Imorn kommer min pojkvän hem och jag har tänkt att jag ska ta ett ordentligt snack med honom igen om att jag vill att vi ska ha mer djup och att han ska öppna sig. Är också fundersam på hur han tänker om oss och om framtiden. Jag måste verkligen poängtera att detta med djupet, att jag saknar det och behöver det. Det är ju då man blir ett team, han och jag mot världen.
Frågan är vad jag ska säga när han säger att han inte tänker på så mycket sånt att han inte har så mycket rädslor eller saker han oroar sig för. Då är det ju bara så att den personen han är inte passar mig. Va fan säger man då. Och hur ska jag kunna agera på det.
Jag vill ju att han ska dela med sig av sina tankar och känslor kring saker och ting i stort och smått. Just nu är det ju så att jag har öppnat mig väldigt mycket och släpper in honom i mina tankar. Risken är att det blir en obalans så som det blev med min förra pojkvän. Även om jag tror att jag borde va väldigt observant på såna tendenser och inte låta det ske. Men saken är ju att jag inte känner mig behövd. Varför vill han va med mig? Jag vet ju för fan inte ens vad han tycker om mig, vilka sidor han värderar och vad har tycker är bra eller dåligt. Fan, det enda jag vet är typ att han trivs med mig, att han tycker att jag ser bra ut och sånt ytligt.
Vill han ens ha något mer än det ytliga? Jag vill ju tro det, för mig är det ofattbart att inte vilja det, men han är ju onekligen annorlunda mot mig. Suck..
Skit också, är det så att jag är igång och tror att jag kan förändra någon igen? Att jag inte vill se verkligheten om att han är en viss typ av person och tror att han kommer ändra på sig för min skull, att jag är speciell.
Det blir ju verkligen en övning i att lämna över alltså. Jag måste stå kvar i mina åsikter samtidigt och låta honom få ta sin del. Se hur han reagerar och ta det därifrån. Jobbigt. det enda jag ser framför mig är att den enda utvägen är att jag måste göra det jobbiga att göra slut för att jag ska va ärlig mot mig själv och att han inte reagerar på det sätt jag skulle önska. Då blir det jobbigt. Saken är ju ändå att min förmåga att förutspå vad som kommer att hända i olika situationer jag är orolig för brukar ju inte va den bästa. Jag är alltid säker på att det kommer att gå åt skogen och blir lika förvånad varje gång det inte gör det. Den här gången ska jag försöka bara ta ansvar för mitt eget på ett bra sätt och sen lämna över. Stå kvar i mig själv och uttrycka mina behov, det är det enda jag kan påverka.
Så snälla ge mig kraft till detta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar