Eftersom det är en jobbig sak imorn hade jag tänkt att det skulle vara trevligt om min pojkvän var här ikväll. Bara fanns här och så skulle vi kunna göra nåt så att jag inte tänker på det så mycket. Men så visade det sig att han skulle på fest ikväll. Och då blev det snurrigt i huvudet på mig. Då kände jag mig övergiven, trots att jag inte ens vet om jag vill att han ska vara här. jag kanske istället ska vara själv och hitta mitt eget lugn. Men det skulle vara skönt att inte vara ensam. och på ett sätt känns det så himla fel att han är ute och har roligt när jag sitter här och är orolig för hur det ska bli imorn. Är det min bitterhet som kommer fram kanske och att om jag inte mår bra så ska inte han heller göra det? Eller är det min vilja att han ska ta hand om mig som kommer in, att han ska komma hit och klappa på mig och säga att det kommer gå bra? Alltså det som jag egentligen ska göra för mig själv. Eller vill jag utnyttja att det är synd om mig för att manipulera honom till att vara här istället för att festa? Att visst skulle det vara trevligt med sällskap och nu har jag ju typ ett trumfkort att spela...
Fan jag vet inte... Men det är ändå inte helt nödvändigt att han kommer hit. Jag känner att det skulle vara ok att kolla på en film och somna i soffan. Men jag vet inte, det känns som vi glider ifrån varandra. Att vi inte delar det här. Egentligen kanske jag bara vill att han ska visa att om jag hade velat så hade han varit här.
han sa ju att imorn så hade han inte så mycket i skolan så då kunde han komma hit om jag ville. Men jag vet inte... För att hantera det här kommer jag att stänga ute honom. Han vet inte hur jobbigt det är för mig och jag kommer nog inte vilja ha honom här imorn, utan det är nu egentligen för nu behöver jag distraheras. Imorn har jag säkert massa intryck och känslor som jag tror jag kommer vilja vara själv med för att få bearbeta.
Men nu är det ju kanske nästan för sent att höra av sig också, då ger jag väl honom bara skuldkänslor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar