Jävla helvetes jävla skit pappa! Hur fan kan han va så jävla dum i huvudet och så förbannat sjuk. Fan vad jag hatar den där jävla sjukdomen! Aaaahhhggg!
Jag är 14 år igen. Pappa är full. Jag har bråkat med honom och allt känns hopplöst. Hopplöst, och så förbannat jävla orättvist. Jag hatar honom för att han gör så här mot mig. För att han förstör. Förstör för mig. Förstör för sig själv. För att jag måste behöva vara med om det här. Livet är skit. Världen är ond. Fy fan!
Det är ok. Du är ok. Du är inte ensam. Du är värdefull och vacker. Jag älskar dig. Jag kommer ta hand om dig. Jag är med dig. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar