Idag har jag varit på min fina grupp på Eleonora. Det blev lite sentimentalt för jag insåg lite mer på riktigt att jag inte har så mycket tid kvar där. Dels har jag bara pengar till ett enskilt samtal till och dessutom är jag inte kvar i samma stad i vår så kommer inte kunna gå på grupperna heller. Det blev lite jobbigt för det har varit en väldig trygghet att ha kontakten där och det har gett så otroligt mycket. Dessutom är jag inte riktigt i balans och det rör sig mycket känslor i kroppen som jag inte riktigt har koll på. Dels är det pappa och vad som hände när vi sågs och hur jag känner för att han inte verkar vilja göra något åt det. Och dels är det de tankar som kom upp i helgen om att jag kanske är på fel ställe mot vad jag egentligen ska vara. Dessutom tog en av de andra upp en situation som påminde mig om ett minne där min pappa inte varit en bra pappa. Det är den syskonträff som jag tror jag skrivit om nån gång tidigare. Jag hjälper pappa att fixa och ställer som krav att han ska vara nykter men när jag kommer är han inte det och hela tiden jag är där är jag helt fixerad vid honom och vad han gör. Han skrattar för högt, pratar om fel saker eller skämmer ut mig på andra sätt. Bara att höra honom prata med den där rösten. Sitta på det där sättet som han gör när han är full, lite ihopsjunken liksom. och så den obefintliga förståelsen för mig och hur jag känner i den situationen. Fy fan! Det sitter så jäkla djupt. Görs så himla ont i hjärtat. Sorg. Övergivenhet. Hopplöshet. jag vill att han ska förstå hur jävla illa han har gjort mig. hur mycket mitt liv påverkas av hans sjukdom. Men det finns ingen utväg i det. För om han skulle förstå det så skulle det vara för mycket. Suck. Tar jag ansvar för honom igen. Bär den börda som egentligen är hans. Eller är jag bara ansvarstagande för vad som är mitt och undviker bitterhet. Jag vet inte...
Andas.
Jag ringde i alla fall min sponsor förut och det kändes jättebra. Fick stöd och energi den här gången och inte irritation som jag fått nån annan gång på sistone. Skönt! Bra att jag använder henne och att det kändes bra så jag fortsätter göra det.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar