Givetvis är det fars dag idag. Jag vill inte prata med min pappa, än mindre fira honom. Jag är rädd att han ringer och att jag får för dåligt samvete för att inte svara. Och att jag om jag svarar stänger av vad jag känner och är som vanligt. Men jag är också lite rädd att jag ska svara och inte vara som vanligt. Att jag ska få ett utbrott och säga vad jag känner, att jag inte vill ha med honom att göra just nu. Berätta att han inte förtjänar att få ha nån del i mitt liv. För det är så jag känner just nu....
.. och då är jag rädd för vilka konsekvenser det skulle få... Om man drar det riktigt långt så är det ju hans hot jag ska bli besannade. att jag genom att säga ifrån (vara orättvis och egoistisk) orsakar att han gör något riktigt dumt... Så där har vi det, svart på vitt, hur framgångsrikt min far han manipulerat mig. jag vågar inte säga vad jag tycker för då kanske han tar livet av sig. Det sitter så djupt i mig att jag mår illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar