Pappa, jag har tänkt en del på vad som hände innan jag och mamma flyttade och även vissa saker som har hänt efter det. Du har gjort och sagt saker till mig som man inte gör mot sitt barn. Jag hade förträngt en del av det och nu när det har kommit upp är jag ledsen, besviken men framför allt är jag arg.
Det här kommer många år försent men nu kommer det iaf. Man gör inte så mot mig! Jag va bara ett barn ju..
----------
Du vill inte träffa mig är det så? Inte just nu, jag kan inte.
Varför kommer det här nu då? ja, det är väl bra att det kommer nångång, det borde ju ha kommit då.
Nähä, då skiter vi i det här då. Då skiter vi i:t.
Ha det så bra då. Du får väl höra av dig då.
---------------
Fan gjorde jag fel nu eller...
Och givetvis ska han lägga skuld på mig. Men det är väl konstigt om han inte hade reagerat. Men jag kunde bara inte ha honom där imorn. Fast nu sitter jag ju här och vill inget annat än att han ska vara där. FAN!
Egentligen hade jag velat fråga honom om varför han dricker, fattar han inte hur illa han har gjort mig. Man kan inte bara göra så och sen nästa dag låtsas som inget har hänt. Precis som jag nu inte kan låtsas som att jag inte kommer ihåg, att jag inte har de här känslorna. De finns där och jag måste bearbeta dem innan vi kan ha en relation igen. Det är inte mitt fel. Det här är den konsekvens han borde ha fått då. Man gör inte så mot mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar