Den inre kritikern

Den där rösten som går på repeat därinne och som övertygar mig om att jag gör fel, att jag inte är god nog, att jag inte räcker till, att jag aldrig kommer göra det, att jag alltid kommer va trasig. Den där jävla rösten skulle jag så förbannat gärna bara vilja skjuta. Det är inte ens så att jag alltid kan höra den, identifiera den, den är så väl integrerad med mina egna tankar att jag inte ser den. Men det är den som stressar mig, säger att det aldrig kommer lösa sig, bygger upp katastrofen och gör att jag inte kan vara i nuet en enda liten jävla sekund. 

Det är så förbannat sorgligt att se vad man egentligen tänker om sig själv. Det gör så ont att förstå att jag gör så mot mig själv. Jag vill bara lägga av. Jag vill sluta göra mig själv illa. Jag vill sluta göra dem illa. Maktlöshet. Första steget. Det är ok

Den där rösten dömer inte bara mig utan nåd utan även de i min närhet. De som inte håller måttet, som visar svaghet, som inte gör som jag tycker de borde göra, som inte förstår. Åh, det här är en jäkla fin egenskap, jag ser ner på folk som inte förstår! Fy fan! Så blir det framförallt när jag är stressad, då kan jag va snäsig, arrogant och nästan elak mot de som gör att allt inte flyter på, de som behöver lite hjälp och kanske har svårt för nåt. På samma sätt som jag driver mig själv, pressar mig själv lite längre så låter jag den där tyrannen komma ut och ge sig på andra också. Väldigt vackert...

Det är också den här sidan av mig som har varit elak mot mamma. När jag är trött eller stressad så hugger jag på allt. Det är så enkelt att göra det mot henne också för hon säger aldrig ifrån, hon låter mig göra det. Och jag ser så mycket svaghet där som jag kan hacka på. För det är ju skönare att trycka ner nån annan än att behöva känna vad det egentligen är som händer inom mig själv. 

Mellan mamma och mig finns ju nåt annat också, hon låter nog mig göra så för att hon känner skuld för att vi inte flyttade tidigare. Och jag har en underliggande vrede på grund av det. Men istället för att prata om det så låter jag min vrede komma ut kring helt andra saker. Och hon bara tar den...