Här svänger det snabbt.
Pratade precis med min pojkvän och förklarade lite kring de känslorna jag får när han går ut. Jag får ju upp samma känslor som när pappa drack. Jag känner mig sviken, övergiven och värdelös. Det är också en kontrollförlust, för när pappa drack visste jag aldrig riktigt vad som kunde hända och han gick inte att resonera med, inte att lita på. Min pojkvän va ju här när jag kom på att det är så och jag berättade det då, dock va jag inte tydlig med att detta ligger hos mig och att jag kommer att komma på hur jag ska hantera det och jobba på det. Det ligger inte hos honom, det är viktigt att han förstår att det inte är han som gör mig illa när han går ut. Det är mina egna tankar, försvarsmekanismer och överlevnadsstrategier som slår in. Det ligger hos mig och jag kommer lösa det.
Han sa att han ju inte behöver berätta när han går ut till mig. Men det blir ju också fel. Vi ska inte ha hemligheter för varandra. Det är ju värre än det här.
Lite senare i samtalet kommer det ju fram (härlig formulering.. suck!) att han va ute igår och en del av mig känner bara: "Jaha, så jag hade rätt ändå! Du har gått bakom ryggen på mig." Suck...
Efter att vi lagt på kom känslorna upp på riktigt. Sviken, övergiven, lurad, värdelös. Så jag ringde min sponsor, hon är klok och sa att jag va modig och mogen som tar ansvar fast jag helst bara vill lägga allt på honom och ge honom skuldkänslor. Ansvar, det är viktigt det. Vi pratade lite om känslorna som kom upp och tryckte lite kring min svartsjuka och jag såg det inte direkt men det ligger nåt där. Jag är ju lite svartsjuk överlag och när min pojkvän är ute blir det värre såklart. Dels tror jag det beror på att min förra pojkvän va otrogen mot mig och den grejen va väldigt festrelaterad. Sen finns det nåt med pappa också, det gick ju inte att lita på honom när han drack och det har jag nog tagit med mig. När min pojkvän dricker så tänker jag att han inte har kontroll (OCH jag har inte kontroll) så vad som helst kan hända. Denna jäkla svartsjuka alltså... suck!!!
Nu har jag skrikit lite i kudden och gråtit ett tag och nu känns det bättre.
Vill skriva ett sms till honom och säga detta med svartsjukan med, vill liksom att han ska förstå. Varför jag är sån här... Men är samtidigt rädd att han ska tycka att jag är fjantig, jobbig, nervig. Blä!!
Vad har jag för motiv? Jag vill få bekräftelse på att han förstår vad jag menar. Att det är ok och att han älskar mig ändå. Det är väl inte så farligt...?
Jag förstår. Det är ok att känna så här. Det är inte konstigt att du reagerar så. Jag älskar dig.
Jag känner så väl igen mig i de känslor du beskriver. Jag kan bara identifiera det med när min förra kille drack för mycket och han visste inte vem jag var, han kom inte hem etc. Det är modigt att våga lita på någon som dricker alkohol men du måste komma ihåg att majoriteten tappar inte kontrollen helt när de dricker. Majoriteten är inte otrogna häller. Dessvärre räcker det att en person är det mot en så har de sabbat ens framtida förtroende för folk som dricker. Att du dessutom växt upp med hur alkohol förstår människor och relationer gör att du har mycket svårare för att lita på folk som dricker än andra.
SvaraRaderaJag förstår att du blir enormt besviken på att han inte berättade att han skulle gå ut och festa. Men det är en svår situation för honom också, kanske var det en spontan kväll? Kanske visste han inte hur han skulle säga det till dig för du verkade så glad när ni pratade så han ville inte säga något som gjorde dig ledsen? Jag försvarar honom inte men det kan finnas anledningar till att han inte sa att han skulle gå ut.
Bland det absolut svåraste man kan göra är att lita på någon annan men ändå så är man så illa tvungen. Du får försöka känna efter att din nuvarande kille inte är din förra och att han inte skulle göra så mot dig. Han är häller inte din pappa och han dricker för att han är en vanlig student.
Jag tycker du är så stark som kämpar på och vågar sätta ord på dina känslor! Hejja dig, du kommer vinna det här även om det är mycket uppförsbacke kvar.
Älskar dig, din syster