Trasiga jag förstör

"Har jag förstört det igen?"
Denna hopplösa, skuldtyngda fråga vägrar lämna mitt huvud och jag får kämpa för att inte ge efter. Har jag med min trasighet och mina problem förstört ett till förhållande. Fy fan! Det finns liksom en del av mig som ser så på det. Mitt huvud förstår ju att det inte är så, men ändå kan jag inte riktigt trycka bort de här tankarna.
När mitt förra förhållande var på upphällningen var en av de anledningar som han angav att han inte orkade dra mig längre, inte lyfta upp mig när jag va ledsen och ta hand om lilla mig hela tiden. En del av detta va sant. Jag hade lagt ansvaret för mitt liv och mitt mående på någon annan. Det fungerar inte. Han fick mig att må bättre en stund men eftersom grundorsaken aldrig kom upp för att jag inte ville se inåt så trillade jag alltid ner igen. Jag minns att jag lovade mig själv att aldrig göra så igen. Det har gått ganska bra tycker jag. Och det ska jag fortsätta jobba med.
Men däremot så fanns det också en del av mig som såg det här uppbrotten som ett bevis på att mina problem gör att jag inte är värd kärlek. Att det va mitt fel att det inte fungerade. Och att jag med min trasighet inte förtjänar att bli älskad.
Så nu när min pojkvän fortfarande inte svarat på mitt sms ser den där delen av mig detta som ett tecken på att han har fått nog av mig och mina problem. Jag har gjort det igen. Förstört ett förhållande. Ingen orkar va tillsammans med nån som mig som bara förstör, har sjuka reaktioner och som inte fungerar.
I mitt förstånd förstår jag ju att det inte är sant. Jag vet också att jag drar väldigt stora växlar på att han inte har svarat och när som helst kommer det säkert en kommentar. Jag försöker intala mig själv att ta det som det kommer. Jag har varit väldigt ärlig och om han inte kan ta det så är han inte den jag behöver. En annan del av mig vill reagera på honom. Skriva ett argt sms om att det kunde ju va kul om han svarar när jag öppnar mig så mycket. Fattar han inte att det är jobbigt för mig när jag inte vet hur han tar det. Gah! Men jag ska inte göra det. Har gjort det förut och tränat på att säga ifrån. Nu tränar jag på att ta ansvar. Bollen ligger hos honom nu. Andas. Lämna över.