Igår kväll skickade jag ett sms till min pojkvän där jag berättade om svartsjukan och försökte förklara. Va inte så lätt kan jag säga. Vill så gärna att han ska förstå. Säga att det är ok (letar utanför mig själv). Nu har jag inte fått nån kommentar än och blir orolig. Jag har öppnat mig, visat lite mer hur trasig jag är men ändå tagit ansvar för det tycker jag. Gett honom mitt hjärta på ett fat och inte fått nån reaktion.
Eller handlar detta mycket om att jag vill att han ska säga att det är ok. Att jag inte kan känna det själv. Söker bekräftelse utifrån istället för att söka inom mig själv.
Det är ok. Jag förstår precis varför du reagerar som du gör. Det är inte alls konstigt att det blir så här. Men du är modig som vågar erkänna och jobbar för att ta ansvar. och det kommer lösa sig. Svartsjukan kommer minska om du fortsätter jobba på det. Och övergivenheten kommer också minska när du lär dig att bekräfta dig själv och älska dig själv. Jag finns här. Alltid. Känn klotet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar