Sidor

måndag 27 februari 2012

Ilska - Rädsla 1-0?

Har två olika röster inom mig just nu. Den ena vill vara arg på min pojkvän. Skälla på honom för att han inte har hört av sig. Att det förstår han väl att jag blir ledsen, orolig, besviken. Jag har tagit upp det här förut, när jag öppnat mig nån annan gång och inte fått någon reaktion. Då har jag varit relativt snäll ändå och sagt att jag verkligen uppskattar att få någon typ av svar. Att han är glad att jag berättar eller vad som helst. Jag vet att han har svårt att uttrycka sig men jag vet också att han vet att jag vill att han ska svara. jag har ändå gett honom hela dagen att tänka ut något. i min värld är det ganska länge ändå.
Den andra sidan av mig är rädd. Rädd för att skrämma bort honom. Rädd för att jag redan har gjort det, redan har förstört. Rädd för att sätta gränser och sedan för att stå kvar i dem. Rädd för att ångra mig. Rädd för att bli övergiven.
Men nu överger jag iaf inte mig själv. Det är det viktigaste. Eller ja, jag försöker att inte göra det. Det är gott nog idag för detta är bland det svåraste jag vet.
Känner ändå att jag inte vill ge honom den lätta vägen ut. Jag vill va lite sur. Jag vill.. suck.. jag vill straffa honom.. Vackert. Han har gjort mig illa och då vill jag ge tillbaka.
Som jag skrev igår är det ju viktigt att se till mina motiv. När jag skrev det där igår så vill jag ju att han ska bekräfta mig, säga att det är ok och att han älskar mig. Att vi kommer ta oss igenom det och att han finns där. Och jag tänker att det här också är saker som jag egentligen borde/vill kunna ge mig själv men att jag är igång och söker utåt igen. Men vissa krav kan man väl ändå ställa. Sen tränar jag ju på att bekräfta mig själv. Men det här med att söka utåt går av bara farten.
Men åh, jag vill bara ha det mysigt ju. Nu kommer den där förnekelserösten in igen. "Jag vill inte! Vill inte! Vill inte! Vill inte!" Men jag har inte så mycket val eller hur? Så här är det, jag vet att det suger men jag kan inte göra något åt det. Vi får prova ändå. Det kommer lösa sig. Jag är här, alltid. Jag älskar dig. Du är det viktigaste i mitt liv och jag kommer aldrig svika dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar