Jag ser väldigt mycket beteenden hos mig själv. Många tankemönster som jag förstår är sjuka men som jag ändå inte lyckas göra något åt. Jag ser så mycket på en gång. Det är så fruktansvärt jobbigt att bli medveten om allt detta och dessutom så ser jag ju mer och mer hela tiden. Min hjärna är hela tiden igång och analyserar, tolkar och jämför, för att se om jag kan hitta nya saker jag gör och tänker som beror på mina reaktioner i barndomen. Det kräver mycket energi.
Nu på senaste har jag hamnat mycket i att jag ser allt och tänker hur mycket som är kvar att jobba med. Det är inte bra. Jag vill vända tillbaka och istället ta en sak i taget, en dag i taget. Det är ju ändå så det måste göras. något annat sätt finns inte. Försöka acceptera att det här kommer ta tid. Jag kommer förmodligen aldrig blir klar heller. Är så van att saker ska hända snabbt, jag förstår fort, lär mig fort. Men det här är ingenting jag ska lära mig. Det räcker inte att kunna begreppen och förstå. Jag måste göra saker också, nya saker, jobbiga saker, läskiga saker. Och jag behöver ha disciplin och ta ansvar. Jag vet ju så väl vad jag mår bra av. Det är det jag ska göra. Som att ringa min sponsor till exempel. Senaste tiden har jag inte ringt nåt i veckor utan vi har bara pratat när vi setts och på mötena. jag borde använda henne mer. För att lugna ner mig. Komma tillbaka. Vädra små och stora saker.
Inom mig sitter en liten tjej med armarna i kors och säger "jag kan själv!"
Har svårt att kontinuerligt erkänna att jag behöver hjälp och att be om den. Att besvära någon annan. Ta tid av nån. och dessutom riskera att den andra personen faktiskt kan hjälpa, förklara eller ge ett annat sätt att se på det så att jag känner mig dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar